Jaha. Nu fick jag reda på att det var ännu värre än jag trodde. Verkar som att jag får sitta hela dagen och möblera om i min telefonbok. FAN!

Hm. när det blir så här så känner jag att jag måste göra något trevligt av det. Göra en tråkig syssla trevlig. Boka in lite gott-gott i samband med detta kanske så får det definitiv bli. Men det passar bättre på fredag. Får ta de nödvändigaste kontakterna idag, de som jag ev behöver imorgon, när jag jobbar. Sen vet jag precis vad jag skall ägna fredagskvällen åt

Men Sony Ericsson skall ha en stor eloge för sin briljanta funktion chat-support Och den där kille Jacek skall ha en eloge för sitt tålamod, för nu har han fått handskas med mig i två dagar i rad Men det är ju hur smidigt som helst att kunna chatta, mycket enklare att beskriva problemen skriftligt tycker jag!

Okey, efter vidare chattande verkar det som att det inte var så farligt ändå. Men ändå! Det är ju ingen ordning som helst på torpet nu! Grr..

Yes!

Man måste inte alltid göra massa grejer.

JAG måste inte alltid göra massa grejer. Det går lika bra att bara vara.
Ta det lugnt

Det är inte likt mig, och jag gillar det

Jag tror jag håller på att krångla av mig ”kontroll- och-planerings-kostymen”

Sen åkte jag ut till Gässlösa och njöt av naturen i 2,5 timmar. Och nu känner jag mig sådär mosigt trött i ansiktet

En så händelselös dag, men ändå så bra!

Vad hade dessa människor gjort för ont? Vad hade deras anhöriga gjort för ont? Så mycket lidande en enda människa skapat. Vad får en människa att drivas så långt i sitt hat egentligen?

Så många människor som fått böta för en människas ilska, eller besvikelse, eller vad det nu är som drivit honom till att hata så mycket.

Jag sörjer med er som sörjer. Ni är inte ensamma.

Så jag tänder ljus. och sätter mitt hopp till värmen de ger. Värme till både dig och mig. Det känns som vi kan behöva den i dessa tider!

Så mycket hopp, lust och engagemang som blivit slaktat. Vi måste nu återigen bygga upp förtroendet för våra medmänniskor. Vi får inte låta hatet segra, vi måste tro på godheten, solskenet och gemenskapen.

Låt hoppet, modet och styrkan vara med oss

När pappa ringde och berättade att farmor hade somnat in, då tyckte jag att det var skönt.

Vad skönt för farmor att slippa ha ont mer. Vad skönt för farmor att slippa kämpa mer. Vad skönt för farmor att få komma till farfar.

Men jag är ledsen för att farmor inte finns längre. Fast hon kommer att finns i mig för alltid. Och jag är ledsen för att hon inte längre kommer sprida glädje omkring sig. För det är vad hon gjorde. Nu får vi minnas hennes glädje.

Och jag är glad och tacksam över att farmor alltid haft en självklar del i mitt liv. Hon har alltid varit självklar. Självklart skall vi besöka farmor, självklart skall vi hjälpa farmor, självklart skall vi finnas där för henne. Precis som hon har funnits där för oss, och det var lika självklart för henne

Lilla farmor. Jag hoppas att du har det bra nu. Jag hoppas att du fått träffa farfar, jag vet att du längtade efter honom. Jag hoppas att du fått träffa dina syskon, och att ni leker ihop i Lynga. Att ni springer över ängarna.

Jag glömmer aldrig din nyfikenhet och entusiasm när jag berättade att jag hade träffat en kille. Och om jag hade hicka, så sade du: ”hick!? Är det någon som tänker på dig? Undrar vem det kan vara?” och så bara flinade du.

Och jag glömmer aldrig våra tå-flirtar under köksbordet, eller vilken jäkel du var på kina-schack och fia-med-knuff.

Och din klarbärssylt och björnbärssylt. Och saften som egentligen inte var god, den var ju ljummen! Och hemglass-strutarna med kaffe-smak, för efterätt skulle det vara! Och dina pannkakor, de var något extra.

Jag hoppas att du känner ro. Och jag hoppas att du vet hur mycket du betytt för oss och att vi älskar dig.

Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan

Om man ignorerar det totalt, försvinner det då?

Har väl fuskat med maten för mycket kan jag tänka mig. För är det verkligen en tillfällighet att jag har min mest utdragna förkylning när jag gjort som mest avsteg? Med socker och alkohol och mjölk, och allt möjligt däremellan ;p

suck, frust och stön

Hur mycket kläder är vettigt att ha egentligen? Jag borde köpa roligare kläder, och jag har redan börjat! Emma hittade en jättefin tröja till mig i Kphmn. En som jag aldrig hade kommit på att prova om inte hon hade tagit fram den.
I dagarna har jag handlat jättemycket kläder. Jag kommer lämna tillbaka en del. Jag har en tendens att köpa allt jag vill ha, för att sedan sålla ut det jag verkligen vill ha. Jag tror det är smart, men jag vet inte. Fast det är tråkigt att gå runt och lämna tillbaka… Just nu vill jag ha TVÅ sommarjackor, eller, jag vet inte. Jag kan tänka mig båda.
Åh, jag är helt hopplös när det gäller kläder! Därför anmälde jag mig till Trinny&Susannah, men det visade sig vara för sent hade verkligen behövt deras hjälp!

Utbildningar snurrar i huvudet. 3 år beteendevetare, eller mjukstarta med ett år psykologi och pedagogik. Jag är bara rädd att jag efter det året kommer på att jag ville gå beteendevetenskap, och då har jag iofs redan läst några kurser som ingår i det programmet, men… ah. Får väl kolla upp mera, antar jag. Och ibland tänker jag att jag behöver inte mera utbildning, den utbildning jag har är bra! Men. Jag kommer ingenstans med den. Det är sanningen. Inte just nu i alla fall. Och inte här?

En tur till till VY? Fast hur mycket hjälp får man där egentligen? Och när kommer alla program och kurser upp på studera? Ligger alla ute nu? Hade ju varit bra att veta så man vet vad man har att välja bland. Ingen panik iofs, sista anmälningsdag i April. Och göra högskoleprovet med!

Passet slapp jag förnya iaf   giltigt 4 år till, weeho! Om 3 veckor bär det av till Gran Canaria! Måste fixa somriga kläder tror jag?

Det skall klippas upp och tunnas ut och jag skall bli bättre på att ta hand om det mellan varven. PUNKT

Har suttit och kollat på bilder av mig själv. För att se hur mitt hår har sett ut genom åren… Det finns vissa ”gyllene år” Är det någon som har ett fint hår-kort på mig, skicka gärna

Det är ganska kul att sitta och kolla på bilder. Minnas allt man varit med om. Och tänka ”så gjorde jag då. Hur hade jag gjort idag?” ”så betedde jag mig då, hur beter jag mig nu?” Jag vet inte om det är nyttigt att tänka så, men det är oundvikligt!

Jag vet att jag har sagt det innan, jag tror jag kommer att säga det igen. Mycket kul har man haft i sina dar! Hoppas inte de dagarna är slut, att det kommer fler. Det tror jag att det gör. Livet blir vad man gör det till? Jag skall göra ”Det blir inte roligare än man gör sig” brukade någon säga… Det är faktiskt sant.

Jag tittar ut och ler nöjt, solen skiner fortfarande, den kommer skina under min cykeltur till gymmet