Oslo & Utöya

Jag kan inte hjälpa det, men tårarna rinner under minnesgudstjänsten för offren i Oslo och Utöya i fredags.
Jag tycker bara att det är hemskt.

Vad hade dessa människor gjort för ont? Vad hade deras anhöriga gjort för ont? Så mycket lidande en enda människa skapat. Vad får en människa att drivas så långt i sitt hat egentligen?

Så många människor som fått böta för en människas ilska, eller besvikelse, eller vad det nu är som drivit honom till att hata så mycket.

Jag sörjer med er som sörjer. Ni är inte ensamma.

Så jag tänder ljus. och sätter mitt hopp till värmen de ger. Värme till både dig och mig. Det känns som vi kan behöva den i dessa tider!

Så mycket hopp, lust och engagemang som blivit slaktat. Vi måste nu återigen bygga upp förtroendet för våra medmänniskor. Vi får inte låta hatet segra, vi måste tro på godheten, solskenet och gemenskapen.

Låt hoppet, modet och styrkan vara med oss