Farmor
Det är världens bästa farmor vi har haft begravning för idag.
När pappa ringde och berättade att farmor hade somnat in, då tyckte jag att det var skönt.
Vad skönt för farmor att slippa ha ont mer. Vad skönt för farmor att slippa kämpa mer. Vad skönt för farmor att få komma till farfar.
Men jag är ledsen för att farmor inte finns längre. Fast hon kommer att finns i mig för alltid. Och jag är ledsen för att hon inte längre kommer sprida glädje omkring sig. För det är vad hon gjorde. Nu får vi minnas hennes glädje.
Och jag är glad och tacksam över att farmor alltid haft en självklar del i mitt liv. Hon har alltid varit självklar. Självklart skall vi besöka farmor, självklart skall vi hjälpa farmor, självklart skall vi finnas där för henne. Precis som hon har funnits där för oss, och det var lika självklart för henne
Lilla farmor. Jag hoppas att du har det bra nu. Jag hoppas att du fått träffa farfar, jag vet att du längtade efter honom. Jag hoppas att du fått träffa dina syskon, och att ni leker ihop i Lynga. Att ni springer över ängarna.
Jag glömmer aldrig din nyfikenhet och entusiasm när jag berättade att jag hade träffat en kille. Och om jag hade hicka, så sade du: ”hick!? Är det någon som tänker på dig? Undrar vem det kan vara?” och så bara flinade du.
Och jag glömmer aldrig våra tå-flirtar under köksbordet, eller vilken jäkel du var på kina-schack och fia-med-knuff.
Och din klarbärssylt och björnbärssylt. Och saften som egentligen inte var god, den var ju ljummen! Och hemglass-strutarna med kaffe-smak, för efterätt skulle det vara! Och dina pannkakor, de var något extra.
Jag hoppas att du känner ro. Och jag hoppas att du vet hur mycket du betytt för oss och att vi älskar dig.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan
1 kommentar »
Lämna en kommentar
-
Arkiv
- februari 2012 (1)
- december 2011 (2)
- november 2011 (3)
- juli 2011 (1)
- maj 2011 (1)
- april 2011 (1)
- februari 2011 (3)
- januari 2011 (4)
- december 2010 (4)
- november 2010 (1)
- oktober 2010 (3)
- september 2010 (7)
-
Kategorier
-
RSS
Inlägg RSS
Kommentarers RSS
Jag beklagar sorgen.
I hjärtat och minnet kommer de alltid att leva kvar, de nära och kära. Kan fortfarande minnas Farfar och hans idéer.
Men ibland gör det så ont att inte kunna höra hans röst. Den minns jag inte alls lika bra som alla hans tokiga påhitt.
Jag tror de ser oss från himlen å alltid vakar över oss, så självklart vet din Farmor hur mycket ni älskar henne.
Kram